Det här med att vara Sambo
Första helgen i augusti blev jag då sambo med Emanuel.
Då hade vi varit tillsammans i 1 1/2 år, ganska precis faktiskt.
Emanuel och hans föräldrar + syster kom på lördagen med allt.
När vi fått in allt så väntade vi lite på mina föräldrar.. så när de kom så fikade vi.. så nu har de träffats också. Det gick bra :)
Jag hade städat och grejat massa i lägenheten.
Jag menar 2 personer i en liten två på 38m2
Hur ska det gå liksom..?
Hade fixat med garderoberna, det finns 4, men en är full med skor, väskor och sådant. och sedan har jag pärmar längst ner i en. Resten av den garderoben fick Emanuel och lite till i en annan. En byrålåda hade jag lyckats tömma också.. de kläderna fick hamna i en kartong under sängen.. använder ändå inte de så mycket längre.. Är massa pjamaser (stava?) bara..
fixat i förådet. Proppfullt där nu och har ändå flera lådor kvar i lägenheten..
Hur har det nu gått då?
Jodå, vi bråkar om småsaker.. men det gör väl de flesta.. speciellt när man bor så här nåra inpå.
Jag vill ha städat och rent och det går inte att ha så städat efterosm vi inte kan lägga undan nå saker..
Emanuel har bott med en kompis innan och de städade när de fick lust.. var alltid massa grejer framme och nästan alltid disk..
Men så vill jag itne ha det, så då blir jag gnällig..
men vi försöker lösa allt på en gång..
och vi har nu kommit fram till att den som lagar mat behöver inte diska.. vilket resulterar att det oftast blir jag som får diska eftersom jag slutar vid 18 eller 19 på kvällarna och är då super hungrig när jag kommer hem..
och diskar jag inte då får jag ju skylla mig själv.
Vi har också kommit överräns om att jag ska tvätta och Emanuel dammsuga.
Jag hatar att dammsuga och Emanuel hatar att tvätta. Så även om Tvätten tar 3 timmar mer tid är dammsugningen så gör jag det så gärna.. Kan ju göra massa annat medan tvätten ligger i. Jag finner ro i att tvätta på nå vis..
Fast de är jobbigt att alltid vara så nära inpå..
N'är jag ser TV och Emanuel sitter vid datorn sitter vi en meter i från varandra och oavsett vart man är i lägenheten så är man så nära nästan.. Kök och vardagsrum är ju samma.. Ser alltid samma saker..
i och för sig så har jag nu äntligen fått ordning på min pysselhörna någorlunda.. så har stängt in mig i sovrummet några kvällar och lyssnat på mina CD skivor (Vi har ju inte direkt samma musiksmak) och gjort smycken. Det har varit underbart. Måste göra det oftare!
Emanuel försvinner ju i sin värd när han sitter vid datorn.. hörlurarna på och så spela CS.
Men mycket småbråk som sagt och många diskussioner.. men vi har nog kommit varandra närmare varje gång vi rett ut något.. och nu är vi mer öppna på en gång och säger till när det är något.
För vi kan nog inte leva utan varandra..
Många tårar har det blivit.. Har brytit ihop några gånger.. men det skulle inte funka att flytta isär.. då skulle det ta slut och de vill ingen av oss.
Frågan är nu bara vart vi hamnar sedan?
Emanuel funderar på att hoppa av skolan och det lutar ganska mycket åt det hållet nu efter hans praktik..
Han trivs inte i Gävle och jag tycker att Gävle är en perfekt stad.
Nära till allt.
Nära till Sthlm, nära till havet, nära till mamma och pappa, nära till hockeyn och fotbollen som jag gillar väldigt mycket.
Hur skulle jag klara mig att bo i GBG exempelvis som det lutar lite åt för Emanuel.. Ska jag bara se Brynäs när det möter Frölunda..? Läskigt..
I och för sig älskar jag Göteborg och ar sagt att jag skulle kunna bo där.. fast nu när det börjar bli mer verkligt så vet jag inte vart jag ska ta vägen.. så sjukt läskigt.. Bo någon annanstans än Gävle? Gah.
Fast vi har också funderat på Umeå och Spanien.. ja ni ser.. inte speciellt nära Gävle liksom.. *livrädd*
Men jag måste väl växa upp jag med. Flytta från mina föräldrar på riktigt.. för jag bor tydligen kvar hos dem som en vis person säger :P
Vadå, jag har en bra relation till mina föräldrar, speciellt mamma. Nu bor jag 7 minuters (Jag har tagit tid) gångväg hem till dem.. Det är perfekt. Skulle kännas konstigt att inte se dem varje vecka, för det gör ajg nog nu.. Varje hemmamatch i hockeyn och fotbollen så ser jag dem. Pratar med dem. Jag och mamma pratar även en del i telefon och det blir även att man går dit på middag eller bara ser på TV med mamma i soffan som förut när vi bodde i Sätra..
Det känns grymt läskigt att inte ha det kvar.
Fast ett alternativ är att prova Emanuels hemstad, Uppsala.
Det känns bättre för mig. Börja med ett litet steg.
Fast då kommer nog inte Emanuel va hemma så mycket.. kommer va med sina kompisar hela tiden.. så jag vet itne det jag heller. men då är det när ahem i alla fall och jag kan fortsätta tillhöra UNF Gävleborg. och åka på deras saker.
Det känns också läskigt. Byta UNF disktrikt. Jag menar vi är ju störst, bäst och vackrast. Vi gör massa roligt. Vemdalen, Liseberg och sedan JUNIS lägret på Laviken. Där ska jag alltid vara med. Skulle gå sönder om jag inte kunde vara med på det. och nu har vi ju även börjat med UNF läger på Laviken. Måste fortsätta med det också!
Så jadu.. finns mycket att fundera på.. Men bo tillsammans det ska vi!
Jag måste ha jobb också.. Har garanterat jobb till nyår, men sen då?
Vi får se..
Läskigt läskigt..
Men det är väl så när man blir vuxen..?
Då hade vi varit tillsammans i 1 1/2 år, ganska precis faktiskt.
Emanuel och hans föräldrar + syster kom på lördagen med allt.
När vi fått in allt så väntade vi lite på mina föräldrar.. så när de kom så fikade vi.. så nu har de träffats också. Det gick bra :)
Jag hade städat och grejat massa i lägenheten.
Jag menar 2 personer i en liten två på 38m2
Hur ska det gå liksom..?
Hade fixat med garderoberna, det finns 4, men en är full med skor, väskor och sådant. och sedan har jag pärmar längst ner i en. Resten av den garderoben fick Emanuel och lite till i en annan. En byrålåda hade jag lyckats tömma också.. de kläderna fick hamna i en kartong under sängen.. använder ändå inte de så mycket längre.. Är massa pjamaser (stava?) bara..
fixat i förådet. Proppfullt där nu och har ändå flera lådor kvar i lägenheten..
Hur har det nu gått då?
Jodå, vi bråkar om småsaker.. men det gör väl de flesta.. speciellt när man bor så här nåra inpå.
Jag vill ha städat och rent och det går inte att ha så städat efterosm vi inte kan lägga undan nå saker..
Emanuel har bott med en kompis innan och de städade när de fick lust.. var alltid massa grejer framme och nästan alltid disk..
Men så vill jag itne ha det, så då blir jag gnällig..
men vi försöker lösa allt på en gång..
och vi har nu kommit fram till att den som lagar mat behöver inte diska.. vilket resulterar att det oftast blir jag som får diska eftersom jag slutar vid 18 eller 19 på kvällarna och är då super hungrig när jag kommer hem..
och diskar jag inte då får jag ju skylla mig själv.
Vi har också kommit överräns om att jag ska tvätta och Emanuel dammsuga.
Jag hatar att dammsuga och Emanuel hatar att tvätta. Så även om Tvätten tar 3 timmar mer tid är dammsugningen så gör jag det så gärna.. Kan ju göra massa annat medan tvätten ligger i. Jag finner ro i att tvätta på nå vis..
Fast de är jobbigt att alltid vara så nära inpå..
N'är jag ser TV och Emanuel sitter vid datorn sitter vi en meter i från varandra och oavsett vart man är i lägenheten så är man så nära nästan.. Kök och vardagsrum är ju samma.. Ser alltid samma saker..
i och för sig så har jag nu äntligen fått ordning på min pysselhörna någorlunda.. så har stängt in mig i sovrummet några kvällar och lyssnat på mina CD skivor (Vi har ju inte direkt samma musiksmak) och gjort smycken. Det har varit underbart. Måste göra det oftare!
Emanuel försvinner ju i sin värd när han sitter vid datorn.. hörlurarna på och så spela CS.
Men mycket småbråk som sagt och många diskussioner.. men vi har nog kommit varandra närmare varje gång vi rett ut något.. och nu är vi mer öppna på en gång och säger till när det är något.
För vi kan nog inte leva utan varandra..
Många tårar har det blivit.. Har brytit ihop några gånger.. men det skulle inte funka att flytta isär.. då skulle det ta slut och de vill ingen av oss.
Frågan är nu bara vart vi hamnar sedan?
Emanuel funderar på att hoppa av skolan och det lutar ganska mycket åt det hållet nu efter hans praktik..
Han trivs inte i Gävle och jag tycker att Gävle är en perfekt stad.
Nära till allt.
Nära till Sthlm, nära till havet, nära till mamma och pappa, nära till hockeyn och fotbollen som jag gillar väldigt mycket.
Hur skulle jag klara mig att bo i GBG exempelvis som det lutar lite åt för Emanuel.. Ska jag bara se Brynäs när det möter Frölunda..? Läskigt..
I och för sig älskar jag Göteborg och ar sagt att jag skulle kunna bo där.. fast nu när det börjar bli mer verkligt så vet jag inte vart jag ska ta vägen.. så sjukt läskigt.. Bo någon annanstans än Gävle? Gah.
Fast vi har också funderat på Umeå och Spanien.. ja ni ser.. inte speciellt nära Gävle liksom.. *livrädd*
Men jag måste väl växa upp jag med. Flytta från mina föräldrar på riktigt.. för jag bor tydligen kvar hos dem som en vis person säger :P
Vadå, jag har en bra relation till mina föräldrar, speciellt mamma. Nu bor jag 7 minuters (Jag har tagit tid) gångväg hem till dem.. Det är perfekt. Skulle kännas konstigt att inte se dem varje vecka, för det gör ajg nog nu.. Varje hemmamatch i hockeyn och fotbollen så ser jag dem. Pratar med dem. Jag och mamma pratar även en del i telefon och det blir även att man går dit på middag eller bara ser på TV med mamma i soffan som förut när vi bodde i Sätra..
Det känns grymt läskigt att inte ha det kvar.
Fast ett alternativ är att prova Emanuels hemstad, Uppsala.
Det känns bättre för mig. Börja med ett litet steg.
Fast då kommer nog inte Emanuel va hemma så mycket.. kommer va med sina kompisar hela tiden.. så jag vet itne det jag heller. men då är det när ahem i alla fall och jag kan fortsätta tillhöra UNF Gävleborg. och åka på deras saker.
Det känns också läskigt. Byta UNF disktrikt. Jag menar vi är ju störst, bäst och vackrast. Vi gör massa roligt. Vemdalen, Liseberg och sedan JUNIS lägret på Laviken. Där ska jag alltid vara med. Skulle gå sönder om jag inte kunde vara med på det. och nu har vi ju även börjat med UNF läger på Laviken. Måste fortsätta med det också!
Så jadu.. finns mycket att fundera på.. Men bo tillsammans det ska vi!
Jag måste ha jobb också.. Har garanterat jobb till nyår, men sen då?
Vi får se..
Läskigt läskigt..
Men det är väl så när man blir vuxen..?
Kommentarer
Trackback
