Christine - min vardag, mina åsikter

I Söndags pratade jag i telefon med min dåvarande pojkvän.. han sa då att han ville vara tillsammans med mig och att han tyckte om mig. Så fast vi hade haft det struligt så fortsatte vi tillsammans.

Har skickat en del sms i veckan och bestämde att han skulle komma hit på fredagen.
Äntligen lite tid för oss själva.. inte varit så mycket själva på sistonde, massa andra runt hela tiden.
Han skulle åka hem på söndagen på förmiddagen/ runt lunch

Jag längtade hela tiden efter vi bestämt det.. och hela fredagen gick jag och myste och tänkte att snart får jag träffa honom..

Han skulle komma någon gång efter 19:45 så jag skulle hinna hem efter jobbet.
Skickade sms efter kl 20 och frågade om han var på gång och att maten skulle vara klar om 20 minuter..

Någon minut senare ringde det på dörren och jag blev så glad.

Dock så gjorde han slut på engång när han kom in..
Han sa massa saker som jag inte tänker skriva här..
mina närmaste vet och det räcker..
för oj vad ont det gjorde.

Räckte inte med att bara göra slut, utan var tvungen att berätta massa mer..
och anledningen till att det tog slut var att hans känslor försvunnit.. sedan i söndags? nej, sedan längre tillbaka, men han ville inte ta det på telefonen.. men då kunde han väl sagt då att han ville prata.. suck suck liksom.

Nu fick jag gå och längta..
Blev förbannad och förvirrad och ledsen..
Grät och grät massor.. både när han var här och när han åkt.
Fick iaf prata i telefon med underbara vänner och gråta mer..

Har även gråtit idag.. fast bara fram till lunch (som dock blev vid kl 14, då jag inte är hungrig när jag är deppig)

fast kommer gråta mer..
helt galet..

Men det är nog bäst så här ändå.. eftersom det var struligt..

men ändå jobbigt att bli dumpad så här..

Nu har jag varit väldigt ärlig och ni får gilla eller hata mig för det..
men att skriva är min terapi.

Tack även alla uppmuntrade sms och samtal jag fått. Nämner inga namn, men ni är underbara <3